Ur 1 Kor 14:1-5 …var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. …den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. … den som profeterar bygger upp församlingen. /Paulus
Profetior är inget som tillhör ”dåtid” och som nu skall bannlysas. Profetior tillhör helt klart vår tid! Petrus spetsar till det genom att lyfta fram Joels profetia och påminna om att: ”Det ska ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar.” Profetian behöver alltså – speciellt i vår tid – få en självskriven plats i kristna sammanhang.
Nu vet vi visserligen att falska profetior har och kommer att förmedlas, därför uppmanar Guds Ord oss att pröva profetiorna. Men även om vi så har prövat och förkastat 99 profetior, skall vi ändå noga pröva också den 100:e, innan den ev. förkastas. För profetiska hälsningar är naturliga och måste ges utrymme, där vi på olika sätt samlas.
Kanske är det en profetia, som en dag skall bli den varning eller uppmuntra just du behöver. Så förkasta inte Guds varning!